Gruppen som representerar lejonparten av Kullabygdens byaföreningar i den avtalsförhandling som rör en regiongemensam elupphandling saknar dessvärre fortfarande relevant information och prognos avseende framtid och marknadsutveckling. Men – i sammanhanget måste emellertid alla vara medvetna om hur en ”Fond” fungerar, alltså den affärsmässiga plattform som förhandlingens motpart, ”Dalakraft”, jobbar utifrån.
Dalakrafts modell bygger på långsiktig upphandling och handen på hjärtat, alltid utifrån finansiellt försvarbara ”prissäkringar” – men alltså långt innan någon el överhuvudtaget når slutkunden. Nota bene; Dalakrafts Fond har över tid varit en för alla parter mycket tillförlitlig fond. Särskilt när ”marknaden” i samband med Rysslandsriggat krig och energikris gick över styr – ja, då hade Dalakraft Fond med sig ”billigare” inköp under en avsevärd period till gagn för slutkonsument.
Att döma ut Dalakrafts Fond baserat på 2 månaders fakturering håller såklart inte – utvärdering och omdöme kräver betydligt längre tid än så. Hänsyn måste också tas till det idélösa i att i dagsläget teckna fast pris. De s k riskpremierna för volymavvikelser är alldeles för höga. Fastpris, det vill säga endast förbrukning, exklusive moms, värderas idag till ca 2:-/kWh, ett faktum att ställa mot finansiella kostnaden om 0,88:-/kWh. Inget som kan rekommenderas berörda medlemmar i någon av de representerade byaföreningarna, alltså. Därmed faller också förutsättningarna för s k ”Mixavtal”.
Avslutningsvis: Uppgiften för byaföreningarnas avtalsgrupp, alltså Dalakrafts motpart i förhandlingarna, är att informera så snart mer kunskap/information föreligger från Dalakraft Fond och därigenom på bästa sätt företräda medlemmarnas intressen. Avtalsgruppen träffas igen strax efter påsk.
Till dess: tänk på att det alltid är varje enskild nätägares ansvar enligt de förutsättningar som är givna, att teckna respektive säga upp avtal.