”Ingen av oss är lika smart som alla av oss”

Livet för våra förfäder i vardagslag var inte fritt från konflikter. Men att samarbetet vid fisket och i hamnen fungerade var såklart centralt för överlevnaden i ett fiskeläge. Det gällde att på ett smidigt sätt överbrygga motsättningar mellan byborna. Detta och att inte belastas med bagatellmål låg också i den så kallade överhetens intresse. Den såg helst att inte tid i onödan upptogs från det viktiga fisket. Därför utfärdades hamn- och byaordningar i vilka man kunde utläsa vilka anledningar till konflikter man hade att räkna med och hur dessa skulle hanteras.

Regler för utsättande av garn och för hur man skulle ta hand om fångsten fanns till exempel i 1726 och 1771 års ordningar. Småstölder och annat småfiffel skulle bestraffas liksom fylleri, grovt språk och slagsmål. Att beakta vad gällde utmätande av straffsats vid det sistnämnda var bland annat: ”Hwilka som slår annan, får/ blånad eller blodwijte/ böte sex marck för hwarje slag/ eller den som slår annan kindpust/ utan blånad eller blodwijte/böte tre marck sammaledes.”

Nuförtiden lyser överheten med sin frånvaro – möjligen vägföreningen undantagen – Björn ensam står för fisket och när det senast uppstod handgemäng minns väl ingen? Att överbrygga motsättningar, stimulera samarbete och samsyn däremot, har kanske aldrig varit viktigare. Det är här syskonorganisationerna Arilds Byalag, Arilds Hamnförening och Segelsällskapet Sjöhästen kommer in. Kort sagt; Arildsbor i samverkan och gemenskap.

PS Den som vill studera en senare tids hamnordning – den av år 1927 – finner den uppsatt i Ruffen i hamnen DS.