Idag gjorde Tisdagsklubben i Arild en utflykt till andra sidan Kullaberg. Vi samåkte till Mölle och gick från stationshuset till Vattenmöllan via Mölle fälad. En vandring längs trånga inhägnader med taggtråd(!), som för oss vandrare verkade helt omotiverat. De betande fåren längs Kullaleden var i alla fall inget hot!
Facit: 19 deltagare förutom ett par vovvar som troget följde med. Fyra km, 4 349 steg, åtta våningar!
Nåväl, vi nådde vårt mål helskinnade och kunde njuta av den fantastiska miljön vid Vattenmöllan. Denna by med kvarnen, som omnämnts i skrift redan 1609 i en jordebok över Krapperup, består av tre gårdar samt banvaktsstugan vid banvallen, där tågen passerade mellan Höganäs och Mölle fram till nedläggningen år 1963. Idag en bekväm cykelled.
Vattenmöllan är privatägd, men ägaren har med hjälp av föreningen Vattenmöllans vänner restaurerat och återställt anläggningen i det skick den hade ursprungligen, när den en gång byggdes på uppdrag av Krapperups dåvarande godsherre Petter Gotthard von Kocken år 1758. En unik vattenmölla, med två fyra meter höga kvarnhjul som nu åter är på sin ursprungliga plats! Återstår att restaurera kvarndammen! Det kan endast ske om alla naturskyddsbestämmelser uppfylls! Området ligger inom strandskydd, naturreservat, riksintresse m.m. Att kunna lotsa sig förbi alla dessa hinder är en utmaning för föreningen! Men målet är att i framtiden kunna återställa kvarndammen och därmed få tillräckligt med vatten för att driva kvarnhjulen och mala som i fornstora dar!
Gå gärna med i Vattenmöllans vänner och stöd ett mycket angeläget och värdefullt kulturmiljöprojekt! Byggnaderna och miljön runt gården är föremål för kulturminnesskydd, när och om detaljplanen för området slutligen vinner laga kraft.
Se http://www.vattenmollan.se
Så här beskrivs detaljplaneförslaget (KS/2015/274) av Höganäs kommun:”Detaljplanens syfte är att säkerhetsställa och införa skydd för den kulturhistoriska miljön inom planområdet, som består av en gammal vattenkvarnanläggning med tillhörande bostadshus och uthus samt att återskapa delar av den historiska gårdsmiljön.”
Text och foto: Clas Hellstrand