Arild since 1475

Eller sedan 1100-talet om vi ska vara petiga. Det var kring denna tid de bofasta jordbrukande människorna på platån kring Stubbarb sökte sig ner mot havet och kustlinjen för att dryga ut näringen med fiske. Små fiskeredskapsskjul vid vattenlinjen blev så småningom bofast bebyggelse och det som ännu längre fram skulle formas till Arildsläge och det Arild vi känner idag. Men – hur gick det egentligen till? Vi låter Klara Wijkander och hennes utmärkta Ortsnamn på Kullaberg (1957), kasta ljus:

”Det gamla fiskeläget Arild omnämns i skrifter vid 1400-talets slut. Ortsnamnet har under årens lopp genomgått många förändringar; Hellige Aruidtz leye 1508, Hellig Arrildz leje 1556, Helle Arweds Leye 1596, Her Artiz leye 1677, Arids Leye och Arilds Läye 1698, Herr Arilds Läger 1700-talet, Arveds leje 1754, Arels lee och Arels läje 1900-talet, Arildsläge 1917 och slutligen Arild 1929.

En sägen berättar att en ung dansk herreman vid namn Arvid lönnmördades till sjöss på order av sin styvfar, men flöt iland på en stor sten vid en plats på Kullaberg som döptes till Arvids läge. Stenen finns kvar vid vattenbrynet i Svensmalen och kallas Arilds hall eller sten. Svensmalen ligger strax söder om hamnen. I stenen kan man tydligt se ett avtryck av en bål och ett huvud. Sägnen berättar vidare att Arvids mor Ellen med hjälp av några bärare, försökte få sonens kropp uppför backen. Bärarna orkade emellertid inte, sonen begravdes där de gav upp och ett kapell uppfördes sedermera på denna plats.

Kapellet omnämns första gången 1475 men byggnaden som vi ser idag är resultatet av en omfattande ombyggnad på 1700-talet. Det heter numera Arilds kapell. Arilds källa som ligger norrut från hamnen är inte en egentlig källa utan en urholkning i berget, en så kallad jättegryta. För det mesta står det vatten i hålan. Det är regnvatten eller stänk från havet eftersom det inte finns någon källåder. Den kan ha använts som offerkälla. Det är inte ovanligt att man kastar en slant i källan.

Orten Arild utvecklades snabbt, hade 1569 runt 40 hushåll och ägdes under medeltidens senare del av kyrkan genom ärkebiskopssätet i Lund. Barbara Brahe, ägare till Krapperup och änka efter Stig Olufsen Krognos, förvaltade fiskeläget 1475. Hon redovisade till Lund och hade rätt att ta arrendeavgift. Under hela medeltiden fick man inte bo i fiskeläget över vintern.

1536 genomfördes den lutherska reformationen i Danmark. Detta påverkade även livet på Kullahalvön. Arild blev kronans egendom. 1580 övertog ägaren till Krapperup, Mourids Clausen Podebusk, Arild och var sedan arrendeby under Krapperup fram till sekelskiftet 1900.

Vid denna tid upptäcktes Arild av konstnärer och andra för sin enastående skönhet. Värdshusvärdinna Mor Cilla och hennes pensionat kom att betyda mycket för konstnärer och intellektuella som under sommaren satte sin prägel på Arild. Man jämförde stämningen i Arild med den i Skagen.”