Året-om-bebyggelse i Arild uppkom sannolikt under någon av medeltidens rika fiskeperioder. Som bekant anger ett påvebrev redan 1475 att de som besökt kapellet i Arild beviljades avlat (alltså efterskänkande av botgöring för begångna synder enligt romersk-katolska kyrkans försoningslära – ej att förväxla med ”syndernas förlåtelse”!) och 1508, bara tre decennier senare talas det om ”Hellige Aruitz Leye”. Troligt är att Arild ursprungligen uppkommit som utlöpare från byarna Stubbarp och Flundarp medan Brunnby, Smedstorp och Rågåkra hade båthamn i Arild. Hushållen var emellertid under lång tid 40 till antalet.

Till båtarna hade man först så kallade kåser, en slags preparerade naturvikar att dra upp farkosterna till skydd i – en till varje båt och – en för gäster som sökte lä. Till sniporna fanns också tidigt även en liten brygga. När byggnationen av hamnarmen långt senare påbörjades 1841 kom ”Fålen och Märren”, två rullstensblock som tidigare låg hindrande i vattnet utanför kåserna, lägligt till användning och har på så sätt fått fortsätta sitt kall som vågbrytare och skydd in i våra dagar.